Jag blir sååå trött!

Nej, eller jo, jag kanske är en form av en bakåtsträvare ändå, fast jag inte velat erkänna det, förens nu då.

Men fatta!
Snabbköpskassörskan... ja hon är snart ett minne blott!

Jag hade inte en aning om att de nu infört självbetjäning på detta stora varuhus, som jag besökte härom dagen, men döm om min förvåning när jag kom till kassan för att betala alla de varor av olika slag som jag lagt i kundvagnen. Lite så där smålycklig och nöjd som jag var för att jag hittat i stort det mesta som jag hade skrivit upp på min inköpslista.

Helt plötsligt och helt utan förvarning, nej jag hade inte den blekaste om att det hade skett så här stora förändringar i varuhuset, så när jag kommer fram så finns det ingen vanlig kassa och ingen vanlig trevlig kassör som vänligt säger hej så där välkomnande som bara ja, kassörskor eller servicemänniskor kan.
Framför mig står en stressad människa och utan att säga hej eller fråga om jag i huvudtaget varit med om detta tidigare så slänger hon ett grått pistolliknande föremål i min hand och säger: Den här ska du använda...

Jaha säger jag och tittar mig runtomkring och undrar om detta är dolda kameran eller något, men nej det är det inte och innan jag hunnit finna mig i situationen så har hon som nyss tilldelat mig denna apparat gått sin väg.
- Öhhh? jo, hallå!? - Jag kan inte hantera ett sånt här vapen, eller vad det nu är piper jag så där riktigt osäkert och ja verkligen uppriktigt sagt obehagligt mesigt som man kan göra ibland när man inte riktigt kan finna sig i situationen och det är en massa folk runtomkring som står som gamla idisslande kossor och glor på en och bara väntar på att man ska göra bort sig riktigt ordentligt så de har något att berätta för grannen eller bästa kompisen när de kommer hem. Ja sådana är vi...eller en del av oss i alla fall om vi ska vara ärliga och det ska vi ju...nåväl

Då plötsligt dyker hon upp igen som "gubben ur lådan" och nästan sliter ifrån mig den vapen liknande apparaten som jag så krampaktigt håller i min hand och så tar hon en skål ur min vagn som jag plockat till mig för den var billig faktiskt, inte för att jag behövde den...om jag ska säga sanningen ...och det ska jag ju...alltid göra... och sen tittar hon på mig och visar hur man ska göra....hur enkelt som helst...för henne ja!

- Så här gör man, hur lätt som helst, säger hon (precis som jag förutspått) och trycker sedan tillbaka apparatvapnet i min hand....ok tänker jag..det här fixar väl jag, samtidigt så känner jag hur jag riktigt kokar av ilska.
Va fasen! Ska jag behöva vara min egna kassörska nu också, jag har väl för tjyven ingen utbildning på det! Vad är det för service egentligen, jag hoppas verkligen att de har sänkt priserna rejält...tänker jag och tittar på skålen som jag inte behöver men som jag köper just för att den bara kostar 19:-.......men vadå, det gjorde den säkert för ett år sedan också...

Ok, men nu ska vi tydligen ta död på ytterligare en yrkeskår, va? Nä fy nu får det väl ändå vara nog!
Men som man är, säger jag inget utan finner mig i detta och fortsätter att dra den där apparaten fram och tillbaka över streckkoderna, precis som om jag jobbat som kassörska i hela mitt liv....
Det piper i den där apparaten och det går bra en stund, men sen är det något galet igen och hon som hjälpte mig innan, har gått till en annan station och har fullt upp med att hjälpa en annan kund som ser helt förtvivlad ut och säger upprepade gånger - Näe det här fungerar inte nu heller ju!
Och folket i kön bakom mig suckar och börjar titta sig runtomkring som om dom sökte en annan kö....ja ja Ni kanske kan det här, men jag har aldrig gjort det förr, säger jag tyst i mitt huvud och blänger tillbaka på de andra världsvana kunderna som säkert har varit här och handlat tusen gånger sedan de införde det nya systemet..., alla är vi barn i början...minsann.....i alla fall...tröstar jag mig själv med..

Suck, jag försöker väl själv igen då. Jag känner hur mina arbetskor som jag stampat omkring i, i nio timmar i dag riktigt bränner på mina trötta fötter, ja jag åkte direkt efter jobbet utan att åka hem i mellan och byta om eftersom jag inte har så mycket tid på mig, måste hem å sköta om mina djur som väntar där hemma;)
Näväl nu har jag i alla fall tömt vagnen och det ligger en stor hög med varor framför mig och väntar på att få läggas i en kasse, eller något tja vad vet jag...det kanske inte ens finns några kassar längre heller....?... men i vilket fall som helst...JAG vet inte hur man beställer en kasse i det här nya systemet i så jag behöver hjälp..igen... men oj se man på då är hon där igen, kassörskan eller rättar sagt den före detta kassörskan förmodligen, hon som just håller på att utbilda mig och en massa andra kunder till att själva agera kassörskor och med det så riskerar hon väl själv att bli arbetslös, eller vad?

-Du måste slå in att du ska ha en kasse, säger hon och pekar på skärmen. Ok tänker jag, det räcker med en kasse, jaha och där ska jag trycka ok, jag beställer 1 styck kasse då tryck på lilla knappen ....så var det klart......nähä det var det inte nä....
Men vilken tur att kassörsutbildaren stod kvar då....och hon spara verkligen inte på röstresurserna när hon säger:

-Nej, nej! oj, oj då nej nu tryckte du in 11 stycken kassar, säger den utbildande snart arbetslösa före detta kassörskan med den högsta tonen hon förmodligen kan ta...... grrr..... ja titta ni bara det är lugnt jag har snart läget under kontroll igen...eller inte jag då men hon här jämte mig....
Och mycket riktigt snart far hennes fingrar över dataskärmen hit och dit och jag blir alldeles yr av att försöka hänga med i svängarna, ja, jag måste ju kunna detta själv sen....inte fasen kan jag stå här och beställa 11 kassar varje gång jag ska handla!
Ok, till slut är allt återställt och jag har nu bara beställt 1 styck kasse, nu återstår bara att betala kalaset också....och det är ju en "baggis" det känns ju nästan skönt att få dra kortet i den lilla svarta apparaten och trycka in sin lilla kod och ok, ja för det har jag ju gjort ett ex antal gånger nu det är ju gammalt, det kom ju för länge sedan jag kan knappast minnas när man bara kunde betala kontant eller med check eller....
hm..ja jo, förmodligen så kommer jag väl snart att tycka att detta med att vara min egna kassörska också är en "baggis" som sagt man vänjer sig...men jag tycker inte om det;) så är det...man kan ju undra hur det ser ut om tio, tjugo år eller så...hahahaha men då lever väl inte du tänker Ni nu va? För Ni tror att jag är en "old lady" nej du jag är inte mer än 44 år, så jag lär nog få svära på teknikens under fler gånger...hoppas jag;)

En kram till alla trevliga kassörskor som får stå ut med så mycket lustigheter och orättvisor, jag håller på Er och hoppas att det som nu händer i våran tekniska utveckling inte drabbar Er alltför hårt utan att Ni verkligen kommer att finnas kvar i fortsättningen, för just nu i dag så saknade jag Er verkligen....