Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mot slutet av fallet

Och ändå vill jag falla
Falla likt det regn som i alla fall förblir
Som faller, som träffar, men ändå förblir
En enda droppe regn som till Jorden går åter
Att falla och upptas i ett nästa livs form

Men jag vill ingen mer, jag är trött på mitt fall
Och jag vill inte upptas i Jord eller moln
Att för evigt få stilla sitt fall i Ditt ljus
Det är det, bara det som jag önskar mig här

Mitt eviga upp- och nergående fall
Vill jag lämna tillbaka till dit där jag lämnats
Aldrig mer känna, aldrig mer se
Aldrig mer höra, aldrig mer vara

Förintas för evigt, djupt i ditt hjärta
Där varken jord, hav, eller moln kommer åt mig
Där drömmen tar slut, och lidandet med
Där kroppar är borta, och former är lösa

Där tankar står stilla, i Din eviga tystnad
Där är självaste källan, där Ljuset blir hämtat

Föd mig till dödens eviga vara
Ett ljus utan rustning, ett ljus utan kropp
Ett ljus utan tanke, ett ljus utan allt
Där ingenting älskas, där ingenting älskar
Där kärlekens älskande kraft blir hämtat

För jag vill bara falla, dit fallet tar slut.
Jag vill bara falla, om fallet tar slut.




Fri vers av solo.
Läst 266 gånger
Publicerad 2008-08-04 17:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

solo.