Jag har ingen konsentarsion.
Det sitter någon innanför mitt pannben och drar i mina ögon
så att de flimmarar fram och tillbaka.

Höger vänster  höger vänster upp ner ner igen och så upp.

Inget fast mål  och jag blir arg.
Irriterad och det slutar med att tårarna rinner ner för mina kinder.

Det går inte det här.
Jag fastnar direkt.

Kliver innan för lägenhets dörren,
in i ett vakuum som jag
trots mina försök inte kan ta mig ur. 

Jag blir arg för att fingrarna inte trycker på rätt tangenter
Arg på meningslösa jag som bara sitter här och lipar dagarna igenom

Jag vill leva skratta och ja
Jag vill!

Jag vill inte sitta här och inbilla mig att det luktar kattpiss. 

Fast det kanske luktar lite kattpiss ändå.