Aldrig förr har jag känt närvaron
av augustikvällen som nu

Aldrig förr har den mött mig med
sorgsnare blick

Betraktat mig genom himlens mörka öga
med ett blänk som reflekteras
i vattenpölarnas svarta confetti

Gripit tag om mig som vore jag
en kärlek på väg att ta ett sista farväl

Nej, aldrig förr har alla rökgrå nyanser känts
mer än synts som de gör

denna augustikväll

då jag inte vill något annat än
att kliva in i bilden
och för evigt frysa fast