Så kom dagen då träden blev människor
de tog sina första steg
grenarna mot himlen
och saven
som en fontän där rötterna slitits
rörelse mot rörelse

tårarna som saliv
droppar av syn

och människorna träder fram likt demoner
ljusbärare
går bort mot husen
taken
speglas svarta mot himlen
stenlagda otal

kraften ur din hand
mina läppar

Så säger du utan rörelse
min väg
Och jag följer dina spår
bortom byarna där träden står rotade
orörliga vid pålar
rör dem inte

ensamheten stryker sig
där synen stannar