Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

oklara

så skildes vi: oklara
liksom vilsna och med uppdraget
fallet ur våra händer

jag minns ljuset
och ditt hår i mina händer
hur det osagda skrek

nu vecklar ny tid
ut sig vid mina fingrar
du gör dig blygsamt påmind

en kyss kvarstår
den har redan form


Fri vers av Marta
Läst 367 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-08-23 16:55



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Jag tycker om dina dikter, ditt sätt att uttrycka dig - du har en egen stil och dina texter är väl värda att läsas om och om igen! =)

Dina poetiska skildringar väcker fantasin, och ger mersmak. Jag älskar slutorden i denna vemodiga dikt:
en kyss kvarstår
den har redan form

Får mig att fundera över ödet, om allt är förutbestämt, redan format långt innan vi vet om det. Vem formar ödet i så fall, är det vi själva som gör framtiden oundviklig genom våra ord och handlingar? Eller är våra öden redan utstakade åt oss, redan från födseln?

Tack för läsningen!
2008-08-25
  > Nästa text
< Föregående

Marta
Marta