Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hejdå psykologen

Du frågade om smärta var något
jag kände just i det ögonblicket
saknade du känsla och all form av empati
Då ville jag skrika mig hes
och kasta ur mig allt hat

Vem fan har inte ont i det där huset?
Finns det ens någon som kan le hemma?
(Le var klart vi kunde
perfekta skådespelare med dubbla roller)
Ännu en fråga som bevisade att du inget
visste och inget brydde dig, -på riktigt.

Tyst betraktade jag ögonen
som forskande försökte tränga
sig in i min själ sen beslutade
jag mig och kastade snabbt ut orden

Jag måste hem nu,
(pappa kommer skälla på mig
om jag inte gjort allt perfekt
Gå, så han får mindre att klaga på
kanske kommer han säga jag varit bra
eller se att jag gjort något.)
Hejdå

Rusade ut genom dörren innan
mannen med den genomträngande
blicken hunnit forma tankarna
Psykologer var alltid så ruttnande långsamma
utan att reagera försökte jag
dämpa ännu ett oundvikligt fall




Fri vers av r_osa
Läst 220 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-08-29 14:05



Bookmark and Share


  Marta Nnilsso
Helt otrolig text, sådan inlevelse och kännsla.
2008-08-29
  > Nästa text
< Föregående

r_osa