Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det tysta skriket

står i skuggan av det som ska vara jag
rädd för vad som kommer hända den
dagen  krafterna inte längre räcker till
att hålla allt instängt

apatiskt vandrar den ena foten före den
andra till alla platser de har vandrat förut
orden lämnar inte längre tungspetsen  utan
förblir skrivna

skärmens vita duk fylls med tungt förflutet
händelse för händelse förblir dom osagda
i djupet av solögats inre själ vädjar varje
skrivet ord om att få bli sagt




Fri vers av Ladyissiues
Läst 386 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-09-01 00:28



Bookmark and Share

  Deep_soul29
När man äntligen om någonsin skiter i att vända kappan efter vinden och låta andra få bestämma och köra och säga hur man skall göra vara och tycka

Och att man skall börja gå sin egen väg göra sina egna val
även om det skrämmer för man känt trygghet i att alltid ha gjort det andra tyckt att man skall göra

Och NU skall man välja själv...............
2008-11-22

  kär i kärleken
Mycket skickligt skrivet om att vara deppig och vilsen... Du målar verkligen fram orden i denna texten!! *STOR APPLÅD*
2008-11-20

  [ShadowWalker]
Påtagligt nära och med en klar sårbarhet mellan raderna, när det är så tungt att se vardagen att den brister om det uttalas och det skrivna ordet är det enda sättet att säga något...

Det svider, svider att veta att dessvärre har flera det så, du formar det inom dina grå nästan även i skriven form viskande trevande ord.

Fortsätt vandra Solöga, vägen är smal o krokig men den leder frammåt igen...
2008-09-01
  > Nästa text
< Föregående

Ladyissiues
Ladyissiues