jag andas dig
din nacke mellan höghusen
din skuldra nerför branten
mot hållplatsen

dina armar slår du om mig
morgontid när daggen
lämnar tomma gungor
och sandlådan, när det ångar

flämtande, duggregnet och skolbarnen
genom gardinerna och vår mur
av pelargoner
hur du drar ner persiennen och återgår
till natten

jag andas dig
ditt bröst, som gårdsplanen utsträckt
din hals när porten slår igen