När höljet brister framåt våren
har själen sovit ide
snötäckt rotvaggande
vilande de oföddas drömmar

så skiljs de unga från de gamla

När hymen rämnar under ytan
ska lustan vakna vårlek
fuktigt mullsmakande
dansande av ofödda dagar

så glöms de gamla av de unga

När jorden vänder sig mot solen
har natten givit livsdag
rotfast ståndbärande
sökande i tomhetens sköte

så föds av unga de gamla

När mullen öppnar sig mot djupen
ser själen höljet brista
häpet livsvetande
synliga mot andljusets öga

så förenas en människas dagar