jag är dum... jag vet, det är lätt...
elak och konfunderad i en mystisk blandning
känner jag dig...? Ursäkta... va?
som naglar i min hjärnbark

jag kittlar mitt inre med idioti
måste, måste, måste...
måste ljuga bort det som är
innerst inne

jag är rädd... jag vet, det är alla...
du skrämmer mig med din glädje...
du chockerar mig med din värme
vem fan är jag egentligen
varför bemödar du ens dig

jag förstår inte dig... jag vet, vem är du?
och vem är jag
varför människa
när tar frågorna slut
de där utan frågetecken
men med frågande ord
som om den som skriver knappt själv vet
vad orden skall symbolisera

jag är äcklig... jag vet, jag vet...
lever i en ständig självförstörelseprocess
liv är för de levande
liv är för de levnadsglada
liv är för de livsnjutande
liv är liv när liv är process

jag är fastfrusen, trött och
helt jävla ointresserad

... jag vet, hört det förr
men... vad spelar det för roll
ord är bara ord ändå

/