lilla värdsliga du
krossade drömmar och stentavlor
allt i bitar
krossa dem mer
mal dem till ett fint damm

varför inte dansa lite på din egen grav?
när du kan dansa
varför inte dansa
varför inte dansa
och hylla ditt förlorade hopp

nej... bakåt är ingen väg
framåt är ingen mening
till vänster är igenmurat och höger
blott återvändsgränder och rondeller
allt för att irritera
du är rolig du snäva värld

jag har donerat min själ
till bortsuddade ord
papper jag bränt och
broar jag sprängt med tnt
om min insida måste dö, tänkte jag
då ska den dö av min hand
... inte din

jag är tom som en kakburk
full med råttor
uppätna kakor och luddigheter
som en kall vind när man sitter inomhus
fyrahundra mil bort
med en varm brasa
under pålen man är fastbunden vid

kort sagt, krossa mig gärna
men lämna inga spår
zombies är irriterande att ta död på

/