Tomhet

det känns som att vinden själv äter sig in genom skinnet
som att jag var tillverkad av blott smörpapper
hönsnät täckt med smörpapper
jag fattas mig själv
undran kommer och går
bryr jag mig, är jag ledsen eller glad
vem fan är jag
och var är du

jag behöver det jag inte kan formulera
det jag inte klarar av att ens fundera på
en svag vind, en kall kyss
armar i öm omfamning
men vem fan är jag

tömmer mitt inre på en blank skärm
en bit vitt utan möjlighet
eller vilja att svara
det är det enda jag förtjänar
den enda kalla ömheten
är tillägnad mörker

/