utmed alla kala väggar, tomma blickar
skrapar jag efter tillit
på knä, på ödsliga golv och urvattnade jordar
ber jag mina ekande böner
här har alla varit men jag är själv

på gatorna, min blick mot asfalten
jag ger dig korn av grus
vill skriva så
som vi döms att leva

felställda frågor besvaras inte
inte undgår man sin förundran
nej, för vem gömmer man sitt varma tal
om ensamheten? Alla vet

jag har försökt nå Gud