det känns som att tankarna bara har en väg att gå numera
ett välkomnande svart hål och vips så är de borta
inte ens mellanrummen finns kvar

du vet hur det känns i ögonen
sekunderna innan tårarna faller
det kliar lite och svider
fast mer behagligt än smärtsamt
det känns som känslor bakom ögat
stora ord som sållas ner och pressas samman
skalas ner tills kärnmeningen är det enda
och sedan smälter allt samman
formar tårarna som ligger där och väntar
bakom ögonen
tills spärrarna släpper

jag saknar den känslan

/