Västkustgryning

Rofylld timma

en stilla sommarmorgon

*
Husen nere vid sjön i det lilla kustsamhället
D. v. s. de som låg strax under Höge Berg,
den stora klumpen av granit
i vars topp samhällets vattenmagasin var insprängt,
låg ännu djupt i skuggan
av berget

På samma sätt
vilade även själva hamnen

med sina
jullar, snäckor, ekor
och någon enstaka segelbåt,
ännu stilla
i Höge Bergs svalkande skugga.

Men i väster,
 ute på själva Skagerack,
fanns ingen nåd från solens hetta.

Där hade de låglänta, öarnas välslipade hällar
redan sedan tidigt
obarmhärtigt utsatts för den stekande i solen.

*
Men ännu kan
därinne vid stranden
naturen betraktas
som eEn stilla rofylld scen

En scen
som dock håller på att brytas

För när solen
efter någon timme
hunnit värma upp
den stora landmassan

 skapar den
en från havet första bris

vilken

likt ett naturens spontana andetag
får gardinen i det öppna fönstret
att svänga till
i ett första lojt viftande

*
Ungefär samtidigt bryts även tystnaden

Avlägset
hörs det dova ljudet från råoljemotorer

Ett stigande dunk
från ortens minimala fiskeflotta
på väg mot hemmahamnen
efter ha lämnat fångsten
vid Smögens fiskauktion

Tydligt

kan de invigda skilja
de olika båtarna på motorljuden.

- Elsas saktmodiga
tunga dunkamde

- Viking
med sitt mera korthuggna skall

- Grill
metalliskt sjungande
- Djång, djång, djång, djång

Och Elvan
med sin modernare tvåcylindriga motor
omisskännlig
på sitt tydon, tydong, tydong, tydong

* 
Och här i hamnen
i denna ännu tidiga morgon
börjar vissa pensionärer samlas

 Utrustade med unikaboxar
fyllda med kaffestinna termosflaskor.
smörgåsar och pålägg,
står de där
 tyst samtalande för en kort stund
för att sedan ge sig ut på fjorden
och prova fiskelyckan

*