kaffet smakar...umm... kaffe

det är bra

det enda som smakar som det ska

äpplena är för syrliga

godis smakar giftigt avfall

när man tänker efter

allt smakar som någonting annat

men kaffe

det smakar som kaffe

precis som ljudet av löv

dansande i vinden

rasslande och skrapande

det låter som löv

dansande i vinden

absolut ingenting annat

det går inte att ta fel på det

löv får vind att viska

och vind får löv

att dansa

inte ens cigaretterna smakar

så där speciellt

som cigaretter, du vet

mest som uppvärmd luft

som kittlar lite i halsen

och bränner lite

när det fräter på tungan

ingenting stämmer längre

ingenting är som det ska vara

inte ens depressionen

känner mig mer som en klagolåt

utskrålad ur en missbildad mun

eller hjärtat

jag saknar den skärande känslan

allt blir bättre, tror jag

fast bättre... på ett väldigt kemikaliskt sätt

artificiella känslor fyller fan inte

men varför klaga

när jag funderar ser jag inget negativt

två motsatser kombinerat

grå apati utan genomtänkthet

ähh..

jag har ju kaffet och...

visst är det så

att även om ingenting känns rätt

eller fel

så finns kaffe där

uppfyllande på precis samma sätt idag

som igår

och förhoppningsvis

i morgon med...

/