Jag drömmer om ögonblick
små bitar av helhet
äntligen sammanfogade
varsam exploaterad kontinuitet
i kedjan av enskilda händelser

en vanlig morgon
i ett vanligt liv
vanliga ögon vaknar till
av en vanlig soluppgång
genom ett vanligt fönster
i en vanlig lägenhet
i en vanlig stad
i ett vanligt land
fyllt av vanliga människor
med vanliga drömmar
och vanliga känslor

drömmen finns i mellanrummen
i det outforskade
det som är svårt att se ens i tanken
inte det negativa... det är för lätt
inte det positiva... för svårt att förstå
men i det tysta, det lugna och allvarsamma

dagen man slutade ha
det helt omöjliga som mål
det om gemenskap, om kärlek och hopp
då försvann fantasin, eller förminskades till
avskalade toppar och dalar
enkla andetag och
enkel vanlighet
det blev det högsta högsta

fast... man saknar det ibland
även om det mest handlar om dåliga lögner
sagor och påhittade historier
att skriva om det... kärlek...
det var alltid så lätt
och blev alltid så bra
men känslan man skrev om
var aldrig känslan man hade
motsatsförhållandet mellan ord och verklighet
det släpade mig nedåt

/