För närvarande kan vetenskapsmännen inte få fram något kemiskt spår av själen. Han kan inte registrera den med sina instrument. Finns själen därför inte?
Jo, på flera andra sätt finns den, men inte på det vetenskapliga planet. Våra förfäder var giganter då det gällde att förstå andliga mysterier även om det var barn då det gällde fysik. Vår tid är mästerlig då det gäller utvecking av den fysiska vetenskapen, men en novis om att förstå andliga mysterier.

Människan vet mera hur en bil fungerar än om hur hennes eget inre ser ut. Men ändå lärde visa män i forntiden, och några få har i våra dagar bekräftat deas lära, att i djupet av människans medvetande finns den dyrbaraste fyndighet av alla - en åder av renaste guld.

Vi kan spänna broar över floder med enorm bredd, men vi är ur stånd att överbrygga den enkla frågan: "Vem är jag?" Våra vetenslapsmän har gjort det möjligt för oss att göra ofantliga resor till Mars och andra planeter, men vårt  eget sinne kan inte genomkorsa vårt eget mystiska inre.

Astronomer kan tvinga de avlägsna stjärnor inom synhåll, men de måste skamset sänka sina huvuden inför frågan om de tvingat in  sina passioner under total kontroll. Vi är fulla av nyfikenhet när det gäller vår planet, men irrar mållöst omkring när vårt jag förs på tal.