Svar till gemene poet på sidan

Ja, kära läsare, som ni vet får vi inte namnge personer som skriver här på sidan

Jag tänkte här rikta ett svar till denne personen så, som jag hade ett utbyte med via meddelandefunktionen här på sidan. Liksom, svar fram och tillbaka.

Här återger jag i en kort sammanfattning vad den utmynnade i. Enligt mig då, denne personen kan ju ha en helt annan uppfattning.

　Personen tyckte jag var lika rolig som en cancersjuk. Varpå jag svarade att jag hade lite av den varan. Ja, personen skrev att cancern återkommer säkert. Säkert var det svaret oövertänkt.

Jag skrev att han verkade lite lätt debil. Varpå personen svarade att det nog var jag som var debil. Jag undrade sedan ifall vi kunde enas om att jag var imbecill och han lätt debil?

I alla fall, mitt svar här är att jag lär mig något av min cancer. Jag ser det som en gåva nu. Jag ser människor då jag möter dem. Ser naturen och vad fint det är att finnas till i den.

Det vore nog lite förmätet av mig att önska att personen som denna texten handlar om att komma in i en kris så att personen så kunde utvecklas och nå en viss mognad.

En kris ger möjlighet till utveckling. Ifall det finns ett värde i det här svaret för någon, så är det bra det.