Hela tiden
varje dag
varje vecka
år ut och år in
samma sak
exakt samma mentalitet
det börjar bli tröttsamt

börjar bli...
det var tröttsamt för tio år sedan
nu är det mest irriterande
blaha blaha
jag är en anti-clown
helt förstörd
fast det är mest teatersmink
faller platt på marken
det är bara skådespel

jag kan inte tyda vad jag känner längre
det går per automatik
man är vad man känner
vad är man när man inte vet vad en känsla är

när skådespelet är tröttsamt
man försöker skämta
det låter som man är en tysk stereotyp
allt låter som förolämpningar
styltiga ord utan egentlig mening

jag ljuger inte
försöker vara sanningsenlig
fast vad är sanning
när man inte ens vet vad en lögn är

jag tror jag behöver någon som kan sparka skiten ur mig
slå mig på käften och köra en kniv i halsen på mig
när jag tror jag är lite lustig
så låter det mest makabert

vem fan är jag egentligen
och varför är jag så jävla intresserad av det

kan inte ens se dig i ögonen
varför förtjänar jag ens luft

osammanhängande är ordet
mina naglar är gula
fingertopparna avgnagda
eller ja, naglarna i alla fall

jag ska höra med sjukhuset om de behöver en hel kropp
riktigt fördjävligt tillvaratagen men fungerande
jag använder bara fingrarna
och inte ens det funkar särskilt bra längre

blääääääääää...

/