Jag tänker inte ljuga för dig

... jag vet ingenting

alla dessa ihopfantiserade ord
all stjärndoft jag försöker dela med dig
ingenting existerar
ingenting riktigt
... det inser jag nu

det finns ingenting
... utom viljan
den sköra viljan att dela med sig
och, om de tysta orden hörs
att de tas emot öppet
och sprider sig
som en smitta

men jag vill inte förleda dig
dra ner dig till min nivå
eller ens försöka få upp dig
från där du ligger
som om jag skulle veta bättre än dig
var du vill ligga, sitta eller stå

jag vet ingenting
och det är sanningen

jag önskar bara att jag kunde få tillbaka orden
de små krumelurerna värda att lyssnas på

kanske ge dig ett leende
ett kvävt skratt eller
en svag, mullrande äckelkänsla
från långt därinne
på insidan
där känslorna fortfarande spelar roll

/