det finns ord som
tänder hoppet &
får henne att tänka.
och så tänker hon för långt igen.
hon tänker för mycket & hon vet det.
någon skulle sagt
att det är bättre att agera,
men det kan hon inte.
hon styr ej över sin kropp,
ej över orden som lägga på hennes tunga,
ej över tankarna
som hjärteskärande skriker efter uppmärksamhet

och hon vet allt detta.

och hon vet att hon är galen,
när hon gråter över sånger som
sjungs till någon annan än henne,
varje tår på film
blir som en knivstöt i ryggen på henne
& det är hon själv
som håller hårt i skaftet.

hon föraktar den hon var förut
för att hon var så ovetandes lycklig
och trånade efter att förlora sitt förstånd.

och hon faller nedåt.
hon väntar på en famn som ska
ta emot henne, men hon väntar förgäves.

och medan hon faller, blundar hon
och önskar att hjärtat vore av glas
så att nu
när det slutligen faller
ska krossas på riktigt och aldrig vara tvunget
att känna någonting någonsin igen.

men hon styr ej över sina tankar,
hon styr ej över sin kropp,
ej över sitt hjärta av masochistisk art.
och slutligen finns det ord
som tänder hoppet åter &
får henne att tänka.
agera kan hon inte

& cirkeln sluts igen.