Trött så otroligt trött
vill bara vara… vara mig själv
Vila min sårade ursprungliga naturlighet
slicka mina sår
i ensam social utslagenhet
Utanför mitt inre glöder solen
Mitt inre bara kallt så kallt
I mitt huvud En ande bor
han påstår att inget är på riktigt
Nedslagen av verkligheten och bortförd från sanningen
slickar jag mig ren
Vill ventilera, bli förstådd, bara släppa alltsammans ut
vill förstå, men varför då?
Inget är ändå på riktigt inget är ändå sant
Anden viskar tyst
att inget är som du tror, bara ett helvete på denna jord bor
Tänker att det är nog tillförlitligt och rätt
det har jag själv upplevt och sett
respektlöst vill den ta mina drömmar ifrån mig
det gör ändå ingen större skillnad
för den är bara EN
handlar bara om något som inte finns
den sanna kravlösa kärleken
Utanför lyser solen
mitt inre bara mörkt så mörkt
Vilar mina ben
den onde anden viskar
Varför då?
Du har ändå ingenting ingenstans att gå
Viskar tappert tillbaka
Det känns bättre nu… ska klara det
ska bara slicka mig ren och hel
vara för mig själv vara mig själv
och glömma att inget inget är ändå sant


Viljan att förändra den normala sociala helheten
hindras av undanflykten flykten från smärta
rädd leva i nuet, vilsenhet från igår och idag
Sunda förnuftet säger ”Hands up”
rädd att släppa taget
om stolthet av igår från idag
Utfryst och utelämnad i icketillhörighet
Faller jag handlöst i hjälplös gråt
Hör du mig? Jag kan höra dig
du vill ha allt från mig, vet inte vad det innebär
Är det de här eller de där?
Du säger att du hör mig?
säger jag borde veta bättre, kunna och prestera mer
Försöker närma mig systemet, gå systemet till mötes, vara systemet till lags
Det är inte frågan om, det är så
Det finns inga tvivel
Omvandlingen börjar nu, det är nu anpassningen börjar
Det finns ingen väg tillbaka
viskar tyst ingen väg tillbaka
Kan du fatta, kan du förstå?
Det var så kallt är det kallare nu?
Rädd möta kylan ensam
Jag kan höra dig, kan du höra mig?
Jag en socialt vilsen missanpassad person
som vill förändra hela helheten
Fattar du?
Kanske… kommer jag en dag förstå
Du löste koden
du reste igår, jag kanske reser idag
ni gör eran resa, jag gör min
borde kanske ha rest tidigare, hade varit enklare så
Kunde eller ville inte knäcka koden
rädd tillhöra den normala avtrubbade massan
rädd möta kylan… ensam


Värme är allt jag vill ha… allt jag behöver
Upprepade försök att leva upp till den sociala normen
får mig att falla handlöst att sakta falla sönder
Ni kan ta mina vingar
kommer ändå aldrig att bli någon ängel
Ni kan ta min själ… vad ska jag med den till?
Ni kan ta min stollhet stolthet
kan nästan inte stava till den ändå
Ni kan ta mina drömmar
jag har ändå bara EN
spelar ingen roll
Den kommer ändå alltid att vara okänd
Min ursprungliga naturlighet kommer ändå inte tillbaka
En patetisk anledning att gråta
spar på tårar
vem bryr sig om jag gråter
tårar handlar ändå bara om kärlek
Ni sa du vet ingenting… vem behöver den?
Av någon anledning tog Ni min livsglädje, min sanna otvungenhet
vad var meningen med det, vad skulle jag lära mig av det
kanske måste man ha INGENTING för att få NÅGONTING
Alltså inga tårar!
när jag dör
om jag dör


Lägger ett pussel, försöker lista ut
vad i helvete gör jag här
försöker komma på anledningen
med att finnas att leva
Vill ha svar på mina frågor nu
innan jag sakta jag dör
Det känns jobbigt att leva här
vill hitta en plats i tillvaron
hitta en anledning
att stanna
Vill leva med stolthet
känner bara skam
vill sluta skämmas, känna skuld Nuuuuuu… aaahhh
Alarm… Alarm
S O S… S O S
Hur kan man fortsätta leva här
Viskande ord smyger sig fram
“her I go again”
Ni ska allt få se att lilla jag kan göra allt lite annorlunda
sa en klen liten röst till tröst inom mig
Tillbaka på vägen igen, få se hur det blir nu?
Lycka till lilla gumman
sa jag till mig själv
Jag ska förändras bli en värdig människa
”Her I go again”
Låt det hända nu
här är jag
EN gång till


Det är okej nu, alla skulder är betalda
gör ett försök att övertyga mig själv
brinner, darrar inombords
Tar en promenad i natten
tänker att det är gratis
håller hårt i natten, min för tillfället enda omutbaravän
Snälla säg, säg om det händer igen
låt mig känna om det faller, faller igen och igen
Livet anländer, ser in i mina ögon och säger
du ska aldrig vandra ensam
Jag ska alltid vara vid din sida
jag skakar, brinner inombords
Månen ler kallt
känner mig nedslagen och ber... gör mig hel!
I social ensamhet på väg till andra sidan
intalar mig att allt kommer bli bra igen
Det gör ont, brinner inombords måste gråta
spar in på tårar, de är spartider nu
Borta igen, säg inte att det händer
Enligt den sociala normen är allt okej, det är okej att brinna inombords
men det är inte okej
Jag brinner, livet har gått sin väg
viskar tyst kom tillbaka
Du som lovade
lovade att finnas här


Om jag visste ditt namn
skulle jag ta tillbaka dig i mina tankar
skulle ta dig i mina armar
ser du mig… ta då mig i dina armar
Den moderata alliansen kan… kan ni se min sorg
känner ni den syns den
Famlar ut i tomma mörka natten
Tänker att i livet är ingen ensam
Livet och jag som till och från haft en romans
vi har älskat… du och jag
just nu har vi kommit lite ifrån varann
Nattens mörker omsluter mig, famlar runt i vild förhoppning
om att hitta livet igen
Sa jag om? … ska, ska det va!
Känner naturens naturliga närvaro
tiden är nära, tiden är rätt
Känner det?
Det talar till mig, den säger sitt namn
en gång till kommer det till mig
om och om igen
Det tar över, stärker ger mig tro
solen i gryningen glöder
den kommer igen och igen