-Du ser lite djup ut,
vad tänker du på?
-Jag tänker på allt
som är svårt att förstå:
Som att vara ensam
fast man är två.

-Jag tänker: Det räcker,
det blev som det blev.
Än sen om jag föll
varje kliv som jag klev
och att den blev sorgsen
dikten jag skrev.

-För jag är och jag finns
kan höra och se.
Ibland har det hänt
något fått mig att le
och jag är för stunden
lycklig av de'...