när jag lyfte handen
knöt den hårt
och kastade den mot spegeln
hade jag hoppats på något

jag hade hoppats på glasskärvor
splitter
smärta
och blod

handen kastades mot spegeln
men allt jag fick var
bultande, svidande, röda
och besvikna knogar

hon i spegeln
hon kan bara inte vara jag
för om hon är jag
då har jag uppenbarligen misslyckats

då har jag tappat kontrollen
över skratt och tårar
då har jag förlorat balansen
mellan liv och död

jag låter bara handen falla
fingrarna blir mjuka
knogarna är fortfarande hårda
men nu svider de

jag tror jag glömde henne
någonstans där i luften mellan mig och spegeln
fast egentligen
förlorade jag nog henne för länge sedan