"Du glömmer väl aldrig
när liten du var
och slog dig så tårarna föll
Din mamma hon blåste
på tummen en stund
och strax var det solsken
och sång

Dessa år, som nu har gått
kommer aldrig mer igen
- har du glatt dem väl
nån gång
din mor och far
Kanske är de gömda nu
under gravens gröna ängd
- lägg en blomma där
och visa kärleken"