Jag skar sönder mina fingrar
på pappret jag skulle skriva ett brev på
för att sedan ge till dig
För det var inte lätt att kontrollera mina darrande händer och illamåendet som envisades med att komma tillbaka regelbundet under timmarna som gick
Och fjäderlätt drömde jag mig bort till något som inte var på riktigt och glömde bort mina blodiga fingrar
(men dem gjorde inte ont)

Jag blev något jag fruktat för och glömde även bort dig
jag vandrade runt i intet i otaliga timmar innan något långt bort väckte mig ur min psykos

Ett ord
blev
en mening
som
utvecklades
till en
saga

Och jag hoppades du skulle tycka om det jag skrev
För att vara mig var det jag åstadkom något enormt
Men jag tror du blundade inför hela min existens
Kanske var du rädd?

Så jag slickade rent mina fingrar och försökte ivrigt sända tankebud till dig
fick inget svar
Kanske du sov?