Igår fick jag veta
att en vän till mig
har dött

det skedde plötsligt
vad det verkade
utan förvarning

så där som livet
ibland uppstår
liksom av en ödets nyck

kan det också ryckas
ifrån en
liksom den plötsligt avlidne
rycks ifrån de levande

varje sekund i världen
föds det någon
dör det någon

trots all tröst
tillika tröstlöshet
går livet vidare
bara sådär

som någon knäpper
med fingrarna i luften
kan ballongen fyllas med luft
eller plötsligt tömmas

det har nu gått en halv dag
sedan beskedet kom
o jag bara ville kräkas mentalt

senare fick jag dock höra
några tröstens ord
den människan som dog
hade inte levt förgäves

då kände jag med ens
att jaget, själen, människan
kan både leva sitt liv
samtidigt leva med mening
som betyder stort för andra

så skall jag minnas min vän
som andra sett och omtalat, minns
han bar stor hatt
en rock som gick ända ner till foten
ett stort hjärta i kroppen
samt betydde stort för andra