Dimman ligger tät över älven och skogen. Den håller sig envist kvar genom att slingra sig hårt runt tallstammarna nära älvbrinken.
Han kliver ut på trappan, ryser till lite av kylan medan han stoppar ner fötterna i gummistövlarna och trär på sig jackan. I konten på ryggen finns några tunnbröd med ost och en termos med kaffe. Det ligger några plastpåsar längst ner i konten i fall det kommer någon köpare som har glömt ta med sig egen.

\"Det har visst blivit kallare idag\" tänker han och påbörjar den vanliga promenaden ner mot älven.

Han lossar håven från hänglåset vid den lilla skyddsstugan de byggde som skydd för regn och blåst och beger sig ut på de smala brädorna över forsen. Håven glider lätt ner i vattnet och han drar den jäms med strömmen. Det glimmrar till i vattnet och i håven ligger tre sikar. Det börjar ju bra detta tänker han medan han går mot tinan. Han släpper ner de tre sprattlande sikarna i tinan och sänker håven i vattnet igen. Efter ett antal drag har han nu tolv sikar i tinan.

\"Hallå\" hörs en röst bakom honom. \"Har du någon sik idag tro?\"

\"Jo, nog har jag det\" svarar han.

\"Vad kostar de då?\" säger rösten.

\"Trettiofem kronor kilot\" säger han medan han drar håven ännu en gång. \"Hur många vill du ha då?\"

\"Jag skulle vilja ha sju stycken\" säger rösten som nu närmat sig ytterligare.

\"Har du påse med dig då?\"

\"Jo\"

Han plockar ner sju sikar i påsen och räcker över den till mannen med rösten.

\"Varsågod då\"

\"Vad kostar de här då?\"

\"Vi säger etthundrafemtio jämt\"

Rösten plockar upp sitt läder och räcker sedan fram en hundralapp och en femtiolapp till honom. Han tackar och går sedan åter ut på spången med håven. Rösten vänder tillbaka till bilen han har parkerad lite längre upp på stranden.

Han kommer ha fångat många sikar och dragit många drag med håven innan dagen är till ända.