Jag är en av de där få kvinnorna på denna planet, som är frivilligt barnlös, detta faktum brukar besvärar andra mer än det besvärar mig, jag har ju valt att ha det så, men det är många som inte riktigt kan förstå det.

Jag får alltid försvara mig, men jag anser att det ska jag inte behöva göra, det är mitt val, ändå verkar det som att det är andra som lider mest av mitt beslut.

Jag lider inte ett dugg, skulle aldrig kunna tänka mig tanken att skaffa ett barn, än mindre låta det växa upp, i den tid vi lever i nu, det om nägot skulle vara orättvist.

Det är ju inte rätt emot barnet, att jag skaffar ett, bara för att andra mår dåligt av att jag inte har några och att jag aldrig kommer att ha det heller.

Får höra kommentarer som tex, men bebisar är ju sååååå söta, det kanske de är, men jag gillar inte barn, har aldrig gjort det, sedan får man höra, så du vill inte att ditt släktled ska gå vidare till nästa generation, ska din sida av släkten bara dö ut, det i sig tycker jag är rent grymt att säga.

Jag kan inte få barn, men det gör mig inget, har för länge, länge sedan accepterat att så är det, jag ser ingen som helst orsak att sörja över det.

Får ofta frågan, men vad säger din mamma, om att hon aldrig kommer att bli mormor?
Svaret blir: Ja, vad ska hon säga, hon vet mitt beslut.

Mamma vet att jag aldrig skulle skaffa ett barn, bara för man ska göra det, man är visst inte en kvinna, om man inte skaffar barn.

Det är något allvarligt fel på en, om man inte skaffar barn, ännu värre fel är det på en, om man på det inte gillar barn, det har jag lärt mig av egen erfarenhet.

Vill nu alla vara vänliga och fatta att jag inte är något mammamaterial, har inte ens det som kallas för mammakänslor, enda orsaken till att jag plockar upp ett barn som skriker är för att få tyst på gaphalsen.

Många säger, du borde skaffa dig barn, du verkar ju tillfreds i deras närvaro, men det ingen vet, är att jag får panik och får ett smärre psykbryt av barn som skriker för full hals, blir stressad, undrar om inte föräldrarna till ungen kan göra så den tystnar.

Vi har en liten bebis i huset, vi bor kollektivt, och i augusti fick en av barnen i familjen, en egen skrik och bajsmaskin, detta faktum prövar mig dagligen.