Tiden den står stilla,
väntar på något,
tror jag.

Vad väntar den på?

Sakta rinner tiden sin kos,
jag gör inget för stoppa den,
den bara försvinner.

Tiden rinner mig ur händerna,
jag kan inte ta fast den,
önskar jag kunde.

Det finns så många måsten,
sånt som man borde göra,
men orken eller lusten infinner sig inte.

Man måste ta sig i kragen,
man måste börja leva,
man måste göra något vettigt,
man måste göra något nyttigt,
man bara MÅSTE DET.

Man är inte värd något annars,
man är inte någon annars.