En lite djävul sitter på min axel,
vill att jag ska lyssna,
till hans ord,
orden är hans lag,
orden de gör mig svag.

Ändå låter jag han sitta kvar,
dag efter dag,
låter han viska i mitt öra,
saker som jag egentligen inte vill höra.

Gör si,
gör så,
det kommer att gå.

Kan inte djävulen vara tyst,
inte säga ett knyst,
bara tiga och hålla käft.

Djävulen sitter på min axel,
han väntar ut sin tid,
väntar så att jag aldrig ska få nån frid.

Djävulen skriker order i mitt öra,
orden som jag inte vill höra,
om saker som jag borde göra.

Han säger bättre kan du,
inte bra nog,
gör som jag säger nu.

Städar,
det blev inte bra,
gör om det,
bättre kan du,
jobbar fortare nu.

Har du tur blir du färdig idag,
kanske hinner du då vila ett slag,
laga mat,
lägga upp på fat.

Djävulen skriker i mitt öra,
saker jag inte vill höra,
saker som jag nog borde göra.

Vem kan döda djävulen,
vem kan få han tyst,
jag önskar att han inte sade ett knyst.