- Hyran tack, sa hon och höll fram handen.
Hyra, Kent var förvirrad. Hade han inte redan betalat den, eller var det förra månadens? Skitsamma. Han ville inte ha kärringen här just nu. Han var bakfull och hennes rynkiga ansikte fick honom att vilja spy.
- Ledsen fru Granqvist. Jag har inte pengarna just nu, fick han fram med grötig röst.
Hon kippade efter andan som om detta var en fruktansvärd chock för henne.
- Men, men du vet att jag vill ha hyran den tjugonde varje månad. Varför gör du såhär mot mig?
Varför? Han hade inte en aning. Brukade man inte betala den sista?
- Vad jag menar, fru Granqvist, är att jag inte har dem på mig. Om jag bara får sova lite till så går jag sen ut och tar ut dem från banken och ger dem till dig. Hur låter det?
- Låter och låter, Jag vill pengarna nu.
Kärringen brast ut i tårar. Kent orkade inte med det här. Inte nu.
- Tack fru Granqvist, sa han sockerlent och stängde dörren för kärringen.
Äntligen. Ensamhet. Nu skulle han brottas med bakfyllan för sig själv. Han kunde höra hur hon snörvlandes sprang nedför trapporna in till sig.
- Kärring, sa han för sig själv.
Kukis, hans katt, kom fram och började gå i åttor runt hans ben. Han hatade det. Med en lätt puff med högerbenet motande han bort katten.
- Stick och jaga kackerlackor ditt elände.
Kukis stirrade surt på honom. Kanske för kommentaren. Kanske för det namn han fått. Vem visste.
Med hasande steg gick han tillbaks till sovrummet. En tom spritflaska låg bredvid hans huvudkudde. Han lade sig bredvid den och stirrade på etiketten. ”Drink responsibly” stod det på den. Han tog upp den., skakade den framför ansiktet.
- Är det ditt fel att jag mår som skit denna morgon månntro?
Han skrattade lite innan han sulade iväg den genom rummet. Den gick i tusen bitar mot väggen och spred små glittrande skärvor överallt.
Det verkade som om han just slutit ögonen när det knackade på dörren. Han gav ifrån sig ett stön och klev ur sängen. Han gick runt, sängen och rätt på alt glas. Han skrek till. Han tog ett hopp som fick det att vända sig i magen på honom, men han behöll innehållet, och landade i hallen bortom allt glas. Landningen fick glaset att tränga in ännu djupare. Han kände hur det blev vått under fotsulorna.
Det knackade igen.
- Ja jag kommer, skrek han irriterat.
Han öppnade. Dick Bertilsson stod där i sin fjolliga morgonrock.
- Vad vill du? Frågade Kent.
- Jag skulle vilja be herrn om en tjänst.
- Vad?
Dick började tala med sin konstiga svenska. Kent misstänkte att han ville verka adlig eller något. Allt blev till en enda gröt av ord. Det sved under fötterna. Han var tvungen att stå på tårna för att ens kunna härda ut.
- Nå?
Frågan trängde igenom allt. Dick stirrade på honom. Ur sin ficka tog han fram en pipa och började blåsa i skaftet. Såpbubblor började spridas i hallen och trapphuset. Kent stod bara och stirrade av förvåning. Helt klart var mannen en idiot.
Dick rynkade pannan, tog pipan ur munnen och frågade:
- Hur är det, du ser lite blek ut.
- Jag blöder.
- Va?
- Jag blöder. Jag gick på glas.
- Jaså, glödande kol brukar fungera bättre?
- Va?
- Glödande kol. Gå på det istället nästa gång. Det brukar går bättre bara man skyndar sig lite.
- Ledsen. Jag har slut på läppstift, var det enda Kent sa när han smällde igen dörren.
Glödande kol. Jävla idiot. Vem fan ville höra talas om det nu?
Han haltade till badrummet, letade fram en nål och en pincett och började pilla ut glasbitarna ur fötterna med dem.
Precis när han var klar med det bultade det på dörren ännu en gång. Med en suck slängde han sina blodiga redskap i handfatet och gick till hallen ännu en gång. Han önskade att han hade haft ett kikhål. Då skulle han låtsas vara utanför, men risken fanns ju att det var någon viktigt person som stod utanför. Risken var jävligt liten, man han chansade inte.
Han öppnade dörren.
En tjej stod där, hon var alldeles röd i ansiktet. Först kände han inte igen henne, men sen såg han att det var hon som bodde ovanför honom.
- Jag vill ha en ursäkt, sa hon.
- För vad fan då? Frågade han förvånat.
- För allt du sa igår.
Han slöt ögonen och försökte tänka igenom hela gårdagen och natten.
Första ölen när sportspegeln började. Sen musik. Några samtal till polarna. En vinare under någon fransk skitfilm. Sen var allt bara ett tomrum.
- Vad talar du om?
- Allt du skrek till mig igår.
Hon brast ut i gråt.
Helvete. Inte nu igen. Han orkade inte med detta. Gråten skar som knivar i huvudet. Han blev bara mer och mer illamående.
Hon slutade gråta och stirrade skräckslaget upp på honom.
- Vad har du gjort med dina fötter?
Han gav en snabb bön till högra makter för att hon slutat böla inan han svarade.
- Jag har en busig katt.
- Jaså, hon sken upp, jag med. Vad heter din?
- Kukis.
- Åh, sa hon förläget.
Han himlade med ögonen. Tjejer. Han förstod inte vad de hade emot fula ord.
- Vad var det jag sa till dig då? Avbröt han tystnaden med.
- Du stod och skrek upp till mig att du ville…
Hon tystnade.
- Jag var full. Snälla säg vad jag gjorde så jag kan ge dig en ursäkt och sen lägga mig igen.
- Har du ingen flickvän?
Vad fan var det för fråga?
- Jo det har jag.
- Det tror jag inte på. Vad heter hon?
- Ångest, svarade han utan att tveka.
Han hade bestämt sig för att tjejen var en idiot.
- Vad fan var det jag sa. Jag är väldigt trött och…
- Du ville ha vissa intima relationer med mitt jungfrusköte.
- Va?
Hon brast ut i tårar och sprang därifrån.
Förbryllad stängde han dörren. Jungfrusköte. Helt klart var hon en idiot. Han hade hört henne knulla som en överkåt kanin ovanför honom. Han ville öppna dörren och skrika det efter henne, men orkade inte. Precis när han vände sig om bultade det på dörren igen.
- VAD I HELVETE NU DÅ! Skrek han rätt ut i luften.
Kukis, reste ragg åt honom, men det sket han i.
Våldsamt ryckte han upp dörren.
En neger på minst två meter och med en kropp som skulle ha imponerat på Arnold Schwarzenegger stod där.
- Vem fan är du? Fick Kent fram.
- Jens Gr…
- Jaså, jag visste inte att de hade Europeiska namn i Afrika, avbröt han honom snabbt med.
Han ville inte snacka mer. Han ville bara gå och lägga sig och dö. Han skulle förolämpa mannen framför honom tills han stack eller slog ihjäl honom.
Negern stod där stum som en sten, men efter en stund talade han igen.
- Mitt namn är Jens Granqvist. Gretas adoptivson.
- Vem fan är Greta?
- Din hyresvärdinna.
- Åh fan.
Detta blev bara bättre och bättre. Han kunde känna hur en vräkning skulle komma eller nått, men nu var han för less och illamående för att ens bry sig.
- Vill du veta vad jag tycker om negrer, frågade Kent honom flinande.
Jens suckade tungt. Han verkade sorgsen och det var på vippen att han skulle få dåligt samvete.
- Nej, vad tycker du om såna som mig?
Kent vände sig om i hallen och spydde. Det hade varit på vippen att han inte klarat att hålla sig tills negern frågat vad han ville höra.
Han spydde upp en grönaktig sörja som mestadels borde ha varit alkohol i ett tidigare stadium.
Jens tittade storögt på honom.
- Är du tokig?
- Tydligen, fick han fram mellan vattenfallen av spya.
Tillslut fick han inte upp något mer. Han började skratta. Han mådde genast bättre.
- Vad ville du egentligen? Fick han tillslut fram efter att han lugnat ner sig lite.
- Åh visst ja. Det höll jag på att glömma.
- Jo, med så mycket muskler måste ju blodet bara kunna vara på ett ställe i taget misstänker jag.
Han fick en irriterad blick av Jens. Äntligen började han gå honom på nerverna.
- Jag skulle bara framföra att om du inte betalar idag så kommer hon polisanmäla dig. Jag vet att hon är lite konstig, men för att slippa en massa bekymmer kan du väl bara ge henne pengarna och sen gå tillbaks hit till din håla och dö eller nått.
- Ska fundera på saken.
Sen smällde han igen dörren framför negern.
- Snälla ställ inte till med något bråk. Hon är gammal, sa Jens från andra sidan dörren.
- Ska fundera på det, ropade han tillbaks
Nu jävlar skulle han lägga sig. Ifall en enda jävel till knackade på skulle han slå in käften på denna individ.
Han lade sig i sängen. Genast började någon knacka på dörren.
- OM DU INTE SLUTAR KNACKA KOMMER JAG UT OCH DÖDAR DIG! Skrek han från sängen.
Knackningarna upphörde genast. Äntligen lugn och ro.
Han somnade. Alla problem skulle han ta hand om imorgon.
Efter en stund hoppad Kukis upp i sängen. Först strosade han runt lite, fann de blodiga fötterna och började slicka dem rena. Men det gjorde inget Kent sov djupt och bekymmerslöst.