Han kunde inte låta bli att skratta. Läraren som slagit honom var röd om kinderna. All aktivitet hade upphört i korridoren, allas blickar var riktade mot eleven och läraren. Jimmy insåg att han stod inför ett vägskäl just nu. Skulle han anmäla och se till att kuksugaren till lärare skulle mista jobbet eller skulle han slå tillbaka, slå tills knogarna blödde.
Det senare alternativet skulle utan tvekan kännas jävligt skönt, men det första skulle vara mer riktigt. Flickvännen skulle stanna hos honom, han skulle få vara kvar i skolan med sina kompisar och bara ha roligt. Skit i läroplanen. Den dög inte till att torka sig i arslet med en gång.
Adrenalinet flödade i honom. Nu gällde det. Att slå eller inte slå, det var frågan. Han andades in långsamt. Läraren gav honom ett leende och illusionen av kontroll brast.
Med ett slag fick han ner hans ansikte rätt i golvet. Han hörde hur tänder slogs av. Han sparkade honom i revbenen. Det krunschade till ljuvligt. Han knäade vid sin motståndare, vände honom på rygg och lät sin vrede träffa honom i ansiktet. Händer tog tag om hans axlar och ryckte upp honom på fötter. Det var Mattias. En godtrogen hund. Lärarnas lilla jävla maskot. Jimmy slog till han över munnen, sen riktade han sin uppmärksamhet mot läraren igen. varelsen på golvet vred på sig. Hostade lite och höll upp sina händer framför ansiktet. Jimmy slog undan dem och började slå igen.
Tillslut sjönk hans näve in i ansiktet. Ansiktet var krossat, Andningen hade upphört sedan länge. Han gav köttet under honom ett slag till innan han reste sig.
Han såg sig om, en ring av elever hade bildats runt honom och lärarens kropp. En del tjejer grät, killarna stirrade med äcklade miner och en del, hans vänner, flinade. De visste vilket pris han betalat. De älskade honom för hans handlingar.
Så såg han Sofia. Hon grät och kollade på honom med avsky i blicken. Sen vände hon sig om och sprang. Han andades ut.
Läraren stod framför honom. Hel och med det där vinnande flinet i ansiktet.
Jimmy såg sig om. Han kompisar, vargarna, flinade elakt mot honom. Han såg sig om. Sofia stod längst bak. Hon verkade inte andas, bara stirra. Han trängde sig genom folkmassan, omfamnade henne, kysste hennes läppar, höll hennes händer i sin.
Han grät.
- Ta mig härifrån, kved han fram.
Och sakta gick de sin väg i korridoren.