Kärlekstigen låt utstakad framför mina fötter
Den dimridå som en gång legat störtad
Täckte sår och minnen
Som etsat sig fast som ett brännmärke inombords

All känsla som en gång varit
Låg upptrampad i leran
Där en häst en gång passerad med en vagn

Min utmärglade kropp efter all besvikelse
Låg som svultna kvistar på marken

Det fanns inget hopp
Den blomman som väl vissnat
Förmultnas ändå