Vi brukade dela samma vägar
Sama knaster
Under skorna

Förlätt förankrar vi oss i minnen
Fast i det som var
Ingen av oss vill blicka framåt
För rädda för att se
Vad det gav

Man kan mycket sällan gå tillbaks till hur det en gång var

Hur högt man än önskar
Så kunde du inte stanna kvar

Ser tillbaka lite smått
Inser hur många stunder som
Förgått
Men minns alla stunder

Oskydlig
Det var det värsta av allt
Hur världen fick mista en värdefull person
Som så mycket hade att ge
Så mycket glädje hon gav
Så mycket vi försökte ge tillbaks
Trodde på allt gott hos människor
Såg framåt utan rädsla
Än var vi unga
Och nu började vår resa
Allas resor är olika
Din inte vad någon hade kunnat ana
Inte vad du förtjäna

Nu finns det bara spår
Av våra trasiga skor
Vägen delade sig
Och du var tvungen att ge dig av





Farväl. Det är många som kommer att sakna dig <3