Och jag har länge trott
att allting kommer ordna
sig till slut, att allt verkligen kommer bli bra.
Stjärnorna faller ner
men de vägrar
att falla i min närhet för då
kommer jag bara förstöra ännu mer.

Rösterna säger att jag lika gärna
kan springa härifrån
och aldrig återvända.
Ni bryter ner mig.
Inne på rummet fångas de hemska
tankarna,
Jag vågar inte längre drömma.
Ljusen tar sig därifrån
och här sitter jag ensam i mörkret igen.
Tiden verkar stå
stilla,
Och inget står rätt till.

För jag har förstört allt genom att bara
finnas här och andas.