Omringad av den vackraste fantasin
(allting existerar ju inte)
lovar jag att leva
fast än jag kanske egentligen inte vill.
Döda färger i den riktiga
världen visar min
undergång så starkt.
Inga himmelska blickar faller på mig idag.

I min ensamma
rösts stämma skimrar tonerna
en ny början på det här
som från första start blev fel
på alla sätt.
Tankarna rullar på och finner ord
som inte har någon direkt mening.
Bilder från alla nätter då
jag lät min ilska
komma fram, finns inte kvar.
Ni lovade att
ni var ledsna för det ni gjorde.

Så le mot mig,
jag lovar att le tillbaka.