förlåt

alla som inte klarade sig undan
den här gången
jag går kyligt förbi er
som för att hålla er i karantän

jag står ensam i den här världen
hösten, den svala luften
de nästan nakna träd och drömmar
som alla sörjer över men ingen talar om

älskar av nödvändighet nu
vid fönstret, det är blicken mot havet
som bär
ja
det finns något större

det är en av de dagar när
Edith har sjungit för mig
när jag fått henne att gråta igen
hon får aldrig frid