Glödgade minnen i skymningens tid
döende solljus din frid
Ängsliga själar som äntligt fått ro
ljuvliga mörker mitt bo

Möten som väntat i rädslornas sal
gömslet av hatfyllda skal
Mänsklighet söker vad mänsklighet fött
himlen har jorden förött

Kylslagna mörker, du dödsbudens ljus
söker dig in i Guds hus
Finner en vagga, en kista i mull
tårar för mänskobarns skull

Stannar i längtan, ett ord blir till dag
en enda kropp och så jag
Evighetsskapad gemenskap av frid
ögonblicks stunder av tid