********************************
Jag grät... & det var Kärlekens insida...
..Kärlekens Själ som strömmade ur mej
ymnigt av Sannings svävande andande ljus

Jag låg på ett sjukhus, massor av slangar
& apparaturer... stum var jag... men kunde
ändå tala till folk via nån slags telepati
**********************************

**********************************
Det enda jag kunde förmedla var Sanningarna
Folk kom för att få varsebli det Befriande...
& finna sin Själ... sin verklighet.. sitt Liv

Doktorerna ignorerade min nöd & jag
upphörde att andas... tänkte: nu dör jag
Men vänner kom & älskade livet tillbaka
********************************

Det var när mitt inre Barn fick visa sej ocensurerad
som mörkret & krampen gav vika... & jag fick sjunga
min sång av Värdighet & Glädje & Kärlek.
****************************************