Vad ska man säga,
när man inte längre vet
om man kan komma tillbaka
till någon slags verklighet?

Vad ska man göra,
när himlen gråter ens tårar
och en värld står oförstående
till varför man sig själv sårar?

Vad ska man andas,
när sömnen är ständigt vaken
och vakar mitt fängelse
där jag ligger, naken?

Jo, man kan ge sig av.
Bort, bort till poetens land.
Man kan ge sig av
och vandra i ensamhetens hand.
Man kan ge sig av
bortom alla utslitna rim.
Man kan ge sig av,
ja ge sig av.