ibland undrar jag var jag är

vart jag är på väg och

hur jag ska komma dit

var det nu än är

jag är lite fastfrusen i nuet

ögonblicken tar över

jag har svårt att slita mig från allt som händer

fokusera på det stora hela

jag känner mig som en tallkotte

långt bort från skogen

några barn har stuckit pinnar i mig

kallat mig gris och sedan blev jag det

om det ens betyder någonting

jag har svårt att andas ibland

näs jag hostar för mycket så känner jag mig illamående

huvudvärken kommer och går

mitt blodtryck är åt helvete

jag går på antidepp medikamenter

skolan går sådär

alla verkar hata mig så där som vanligt

och allt jag kan tänka på

det enda som kommer upp i huvudet

är den där ettriga lilla fågeln utanför fönstret

den är så söt

och kaffe... så klart

tänk om man kunde ta ett fotografi av sin egen skugga

så det ser ut som att den matar fågeln

önskar jag hade en kamera

jag kan måla... fast det vore inte samma sak

jag fick en glasfisk i födelsedagspresent av min brorsdotter

ärtsoppa och punch av min bror och hans fru

pannkakstårta till efterrätt

och, om jag ska erkänna så här i anonymitet

när ingen av dem kan läsa...

jag hade inte ens koll på att jag fyllde år

det kändes lite skumt när alla sa grattis

jag undrade... för vadå?

fast jag sa ingenting... jag har oftast ingen koll ändå...

kanske hade jag gift mig och skaffat barn och sedan glömt bort det...

... vad vet jag...

tänk vad trevligt det hade varit att kunna skriva en sammanhängande dikt någon gång

jag minns inte vad jag skrev längre upp

tacka slöheten att jag slipper titta efter

nu ska jag sluta skriva

så det är bäst att du slutar läsa

snart... inte riktigt nu...

men nu

/