Nu börjar jag undra, vilken värld lever jag i,
det verkar som alla, eller många är lite snurriga,
kanske jag med, som retar upp mig på småsaker

Har tid för att vaccinera mig mot influensa, är
ute i god tid, tycker jag själv, kommer 13:15, har
tid 13:25, sköterskan kommer frågar efter mitt
namn, så säger hon du skulle varit här, för en bra
stund sedan, jag visar min lapp med tiden, ja, ja
säger hon då

Så blir det dags för sprutan, då börjar hon, har
du betalat, nej det har jag inte, behöver inte
det, när jag har problem, med mitt hjärta

Så säger hon, det är i vänster arm, jag brukar
vaccinera, nej det går inte, säger jag, jo, det
ska vara i vänster arm, då får det vara, säger
jag till henne, jag har ödem i vänster arm, så
där får du inte sticka, okej då, så får jag min
spruta och går

Tänker när jag går ut, så mycket tjafs, för att
jag skulle vaccinera mig, sjuksköterskor borde
veta, att man inte sticker eller tar prover, i den
kroppsdel som det är ödem

Jag kommer åkande på vägen hem, då ser jag
damen som bor under mig, gå fram och tillbaka
utanför porten, klädd som om hon skulle på fest,
eller kanske pensionärsdans

Jag parkerar på min plats, stiger ur, för att först
sätta i motorvärmaren, så bilen och motorn, är
varm, när jag i morgon lördag, ska åka och se
mitt barnbarn, som är åtta år, spela sin allra första
innebandymatch

När jag håller på ,och fixar och ordnar vid bilen,
hör jag en röst, hej hur är det med dig, det är
damen som kommer smygande runt vårat sophus,
jag hinner inte svara, förrän hon säger, jag har
varit så förkyld och dålig, har du hört mig, jag
hinner inte svara nu heller, men tänker, du drar
något över golvet varje morgon, undrar så om du
möblerar om

Så säger hon, din granne bredvid dig, har också
varit dålig, det har jag hört, det flera dagar sen,
hon var ut med bilen, då måste jag säga något,
hon är ju ute nu, bilen är inte hemma, så hon har
inte kommit hem från jobbet än

Det är då hon säger, bilen står ju där, jag ser ingen
bil, mer än min, så jag säger det till henne, då blir
hon förnärmad, muttrar något, och går med stora
steg ut på vägen, och väskan slänger hon över axeln,
som bara hon gör, så försvinner hon, jag ser henne
inte längre, men står undranden kvar och tänker, är
hon sjuk eller driver hon med mig

Jag har hört henne nu ikväll, hur hon slår i dörrar,
och smäller, som hon alltid gör, så hon kom både
bort och hem idag

Hon skrämde mig med sitt prat, vi får vara glada
att hon slutat köra bil, för bara det är en historia
i sig

anits 7 november 2008