Hur kan det komma sig att själen gråter
När livet är full av vänner och en underbar familj ligger varmt om hjärtat

När den har ett utseende o personligheten för att kunna få det som man önskar
Men ändå blir valet att förgöra sig själv

Har haft partners så många
Men ändå känner den sig ensam o oönskad

Lever ett liv emellan glitter o fattigdom
Att människan vet allt som fungerar på svart o vitt

Har varit med om en hel del äventyr som de flesta människor oftast hade tvekat för
Men ändå får den livet att kännas som om tiden stod stilla

Tror sig då fått för mycket information om ovärlden
Att bitterheten slår ett slag efter slag gång efter gång

I ett liv som är rikt på kärlek och förståelse
Så säg mig då varför gråter själen i hans kropp

Ett sublimt medvetande du kan bli tokig på
Men accepteras eftersom livet han levt går ej att förändras

Som en visionär han är måste näringen mättas ifrån olika miljöer
Skapas en själ så storslagen, att den ej blivit en kameleont inför rädslans maskerad

Inför nutidens ansikte den nu måste ställas
Inför ett prov denna människa ej längre kan utmäta


Han visar då sitt rätta ansikte
Men då ingen kvar som ser hans glöd

Den bittra sanningen om glömskans makt
Föds han då åter till en ny person som ingen känner