Tittar ut genom ett fönster
Från ett mörkt tomt rum
Med kala kalla väggar
Och bitter fuktig doft

Regnet i den vilda vinden
Formar droppar mot glaset
Och hånler emot mig
Fulla av syre och liv

De tunga svarta molnen
Lyser starkt som solen
I jämförelse med
Mitt djupt besvärade sinne

Reser mig med knuten näve
En ruta går i kras
Splitter på marken
Fläckar av blod i handen

Nu kan jag andas åter
Jag mötte min rädsla
Besegrade min smärta
Och fick ett åter ett helt hjärta