Kysste en groda.
Det hände ingenting!
Ingen prins.
Inga silverklockor ljöd.
Ingen ljuv musik flöt fram ur
dolda högtalare.
Besvikelsen högst påtaglig.
Men jag tänkte
-att vad faan, det kanske
tar lite tid?
Det kanske rör sig om en
långsamt utdragen metamorfos?
Så han fick flytta in.
Jag lagade hans mat,
strök hans skjortor
och tvättade hans kalsonger.
Det hände ingenting!
Han kväkte mest ur soffans djup.
Insåg sent omsider att jag tänkt fel.
Vill man ha en prins, varför
nöja sig med en groda?
En prins är ju alltid en prins.....
eller?