Att inte kunna kontrollera någonting,
är hemskt.
Ännu hemskare när jag vet att jag måste,
för dig och mig.
Min vilja är i fullt, men räcker ändå inte.
Att vara hjälplös är fruktansvärt,
det är då jag vänder mig till dig.
Men, när du inte finns bakom mig,
utan bortom mitt synhåll,
vem skall jag så anförtro mig åt?
Du är allt jag har, den enda jag någonsin vill vara med,
jag skulle byta allt i världen för dig.
Det är svårt att förstå,
och ännu svårare att tro på.
Men snälla, lita på mig.
Det är sant, hoppas du kan se det.
Jag behöver dig,
och vetskapen om att du inte vet om det,
det gör ont.