för,
dina axlar bär upp stjärnor

för det här är ett öppet brev från mig
till en tjej som är dig
om hur du förvandlar mig från
nästan sjuttio kilo
kött, blod, ben och förbannad poetjävel
till en näst intill två meter hög
pelare av salt

för i ditt ansikte finns Gud
i regnet i natten i mina händer
ner i min hals genom mina lungor
ut genom mina tåspetsar
Alla en två tre fyr fem sex sju åtta nio TIO

Alla tio

på de bästa dagarna är vi ett med varandra
på de lite sämre dagarna bara är vi med varandra
och på de sämsta dagarna ser jag dig inte alls

mot smärta är du bättre än alvedon

Ditt hår är spunnet socker
som fyller min mun när vi sover sked

dina kindgropar
är mina fallgropar

du är en fritt hängande luftburen livlina
ändock fäst i varsin ände av
två ögon som med spirituella sånger
omkastar mig ifrån ett luftburet koncept
till något som byter ut vokalernas prickar
mot hjärtan

du är pricken över mitt "i"

Du rör dig som fria tankar
medans mina egna förvandlas till
"duh duuh duuuuuh..."
du är luften under vingarna på
min förhoppning om att en dag kunna
lägga mig ned och känna mig helt
tillfreds med min tillvaro

Du är matchande leende med
naturlig skönhet
charmig stil
inte helt olik de stora poeterna
som kom före oss
Yeats, Keats
Inte ens med medföljande beats
slår de den poesi som du bara är

din vilja är min lag
för utan dig? Inget jag

Det handlar om harmoni
toner och körsång
sammanbitna tänder fyllda av
vetskapen att det finns ett avstånd

som bara kan låsas upp av
dina nyckelben